MySideOfTheStory

Jag var hos en kvinna som spådde i mitt liv igår. Hon berättade saker som ingen annan kunde veta än jag och alla mina funderingar och tvivel försvann. Hon sa bla att min kärleks man var otroligt kär i mig och att han ölskar mig över allt annar. Om jag någonsin funderar på att gå ifrån honom så bör jag gå ohc sova en stund eftersom jag antagligen är alldeles för överarbetad.
Det låter ju helt knäppt att bara läsa så som ni fick göra nu, men med tanke på allt annat som hon berättade så kan jag inte mer än att tro henne.
Jag älskar min man och nu vet jag också att han älskar mig. Jag känner mig lugn och trygg inombords och hoppas att detta skall stilla min oro och mina tvivel.

Kärlek till er alla

Fan va skit jag skrivit den senaste tiden. Vi har problem men har inte alla andra det också då?!
Vi älskar varandra och försöker lära oss att leva tillsammans och på vägen kommer det vara en del "bumps in the road", so what?!

Vi klarade av de tre dagar han hade semester utan att bråka. Kändes nästan som om vi var nykära igen, höll handen pussades och sa fina saker till varandra. Helt underbart puttinuttigt! Jag stormtrivdes, men tillbaka till vardagen igen blev det som vanligt. Bråk två dagar i sträck och nu har det gått en och en halv dag sedan sista bråket.
Vi sa ännu en ggr att detta är sista chansen och sen får vi ge upp, undrar vad vi säger nästa ggr...

Ibland känns det hopplöst och ibland känner jag mig som att det är självklart att det ska gå vägen denna gången, vi älskar ju varandra. Eller gör vi det?! Hur vet man att det är kärlek och hur vet man om det bara är så att vi inte vågar göra något åt vår situation i rädsla av att vi ska ångra oss?
Gör denna tid oss starkare eller för den oss bara längre isär?

Behöver jag kommentera att han inte kallas älskling längre...??

Jag: - Hinner jag tvätta håret innan då?
Han: - Nej det gör du inte
Jag: - Men då hinner jag alltså inte duscha alls efter träningen?!
Han: - Nej men det ska inte jag heller göra, vi gör det sen när vi kommer hem. Annars kommer vi iväg alldeles för sent.
Jag: - Ok, alltså bara in o äta o sen sticka då?
Han: - Ja, precis
5 minuter senare stack han in till grannarna och åt middag. Jag förstår ingenting... o när han kom tillbaka så förstod han ingenting.

Igår kväll åkte vi ut en runda i skärgården tillsammans med min kusin och hans familj. Det var helt underbart väder och jag njöt av varje sekund. Vi åkte ut till en liten ö där vi grillade och myste. Kusinen och barnen badade medans vi kastade macka och mixtrade med kameran.
När det började skymma så åkte vi tillbaka och under hela båtfärden försökte jag att bara andas in den härliga havsdoften och njuta så mycket jag kunde. Jag älskar verkligen havet och jag har alltid haft en dröm att bo vid havet, med lite tur så kanske denna dröm uppfylls (håll tummarna för mig).
Jag har bestämt mig att försöka uppskatta min omgivning mer för att få ut mer av min vardag. Vem vet kanske är detta nyckeln till att inte vara så ledsen och deprimerad längre. Jag ska iaf ge det ett försök.

Här är det tyst som i graven, det är bara jag som jobbar på min avdelning. Ibland hör jag röster eller fotsteg längre bort i korridoren en skrivare som går igång, det är ett tecken på att det faktiskt är andra som jobbar på företaget. 
Regnet faller utanför, så egentligen spelar det ingen roll att min semester inte har börjat än. Om jag bara inte hade varit så ensam...

Ledsen förtvivlad och helt slut. Dagens övning är över eller också är det bara halvlek, jag vet inte riktigt... Hur kan man säga att man älskar en person och sen inte alls visa det? I mina ögon lyser det när jag träffar den person jag älskar, jag vill röra vid honom ha honom nära och hela tiden känna hans närvaro fysiskt eller psykiskt.
Känslan av att vara med ngn som säger att han älskar en men som inte visar det med sitt beteende eller ord är svår att uthärda. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, stanna eller gå??  Är det värt det??

Jag har inte använt denna blogg nu på ett tag. Vad kan jag säga.. livet förändras och vägen är inte alltid lika självklart rak som man kanske trodde från början. Att jag skulle hamna där jag är idag kan man inte tro när man läser mina tidgare inlägg.
När jag läste mina tidgare inlägg så kom jag på mig själv hur glad jag blev, vilket liv jag levde och vad kul jag hade. Det var jag som helt styrde o ställde för vad jag skulle göra och hur min framtid skulle se ut. Nu är vi två, och jag känner mig inte som den glada och spontana tjej jag en ggr var. Vad hände och var tog jag en högersväng där jag kanske egentligen skulle fortsatt rakt fram? 
Har jag gjort rätt val eller är jag helt ute och cyklar? Jag vet uppriktigt sagt inte! Vem är jag och vad är mina tankar, vad vill jag och håller jag fast vid saker för att jag inte tycker om att stänga ut saker från mitt liv? Är jag rädd för ngt eller funderar jag för mycket?
Förvirrad, ledsen och lite smått frustrerad är jag iaf...

Var ett tag sedan jag skrev sist och mycket har hänt vet knappt var jag ska börja men vägrar lite att köra en snabb resume av mitt liv de sista månaderna. Men en sak som bör nämnas är att semestern börjar på fredag kväll och det bär av till Båstad i v 28 och inte ett enda f'cking kilo har jag gått ner...
Ska iaf försöka att blogga lite mer under semestern, förhoppningsvis är mitt liv mer händelserikt under dessa veckor.

Idag är ingen vanlig dag, idag är min födelsedag samt dagen då jag tog bort rören i näsan. Eller ja det var inte bara rör, det var typ 2 meter långa lindor, rör, stygn samt något fjäderliknande i vardera näsborre som skulle bort. Jag försökte va en duktig flicka och låta doktorn göra det som måstes men det var otroligt jobbigt. Han grävde och grävde i näsan, jag bara satt o blundade och önskade mig långt bort medans tårarna rann nerför kinderna. Att tårarna rann var inte med flit, jag grät inte men det är ju ngt med näsan som påverkar tårkanalerna. What ever jag kommer iaf inte att göra om detta frivilligt.
Sjukskrivningen förlängdes tom fredag så nu funderar jag starkt på att åka till Sthlm över helgen.

Annars så har jag varit hos polisen o anmält skadan på bilen, ringt förskringsbolaget och fått en trevlig överraskning. Jag hade en sk självriskreducering i min försäkring så istället för att betala 4000 i självrisk så kommer jag endast att betala 1000, hallelulja!!!!
Sen så hann jag med en snabbstädning och en massa dansande framför speglen i olika slags kläder innan blomsterbudet ringde på med en jättehärlig bukett med tulpaner. Blommerna var från Karlshamnsbästisen och gjorde mitt humör ännu bättre än vad det redan var.
Därefter gjorde jag iordning mig inför en middag på stan med Gbg vännerna. Vi åt pasta och drack vin på La Corazon eller ngt liknande, betyder väl hjälta eller ngt liknande tror jag.. ?! Det är skönt med familj och vnner, speciellt på sådana här dagar. Man märker att de finns där och att de tänker på en. Jag är överraskad över hur många fina sms, mail och telefonsamtal jag fått idag. Mina vänner: Ni är underbara, jag älskar er alla!!!!!

Nu: dags för sängen

PS MammaA har fått en till bebis inatt (VillerValle har fått en lillasyster), vet inte om det bli samma födelsedag som mig eller dagen innan får fler detaljer senare antar jag. Men vill iaf önska henne och familjen ett stort Grattis och lycka till! MammaA jag tänker på dig och hoppas att du och den nya bebisen mår bra, kommer snart o häläsar på er!

Pratade precis med pappsen, han var igång som vanligt. Bangkok, Chongqing, Peking och ShangHai är de städer han ska besöka de närmaste veckorna. Ser upp till honom för att han orkar med, det är en tuff bransch det där.  Jag hoppas att han orkar med så att han inte helt plötsligt "går in i väggen". Samtidigt som jag gärna vill göra detsamma som han gör och gå i hans fotspår så vet jag att det är så otroligt påfrestande. Jag tror nog att jag helt enkelt tycker för mycket om livet för att helt leva genom mitt jobb. Är kanske därför jag tvivlar på det jag gör nu och vill sondera terrängen för en ny karriär. Ska ta itu med det direkt, är ju sista dagen att söka till kurser och program den 15 april. Drömmen hade ju varit att jobba inom modeindustrin så att läsa några kurser på textilhögskolan i Borås är nog ingen dum idé ska kolla upp deras utbud.

Tjing

Sa ju att jag genomgått en operation, sviterna av denna är att jag är tvungen att gå med rör i näsan i ung en vecka. De ska förhoppningsvis tas bort imorgon (på min födelsedag, bättre present finns inte) men det känns som om de har flyttat på sig. Kan de göra det? Tänk om de åker ända ner i halsen... hemsk tanke ska försöka tänka på annat...

Sa jag förresten att det snöade i Gbg igår?! Jag vill ha vår, varmt väder och fika på uteserveringar!!!

Sitter i soffan som jag tillbringat mesta delen av helgen i. Opererades i förra veckan så påsken har inte blivit den glädje och partyhelg som den var gjord för att bli. Har varit ganska så kass faktiskt, haft en del problem med andningen och så.
Så det har inte blivit så mkt godis heller för den delen, vilket är mkt positivt. Fick typ världens största godispåse av mammsen i fredags men den står här bredvid mig fortfarande knappt rörd. Tror faktisk att jag ska slänga den så att jag inte äter upp den när jag mår bättre. Har ju lovat mig själv att gå ner några kilo tills Båstad i sommar, ett löfte som verkade väldigt lovande precis när jag la det men nu känns det tufft. Visst jag har gått ner snabbt tidigare, eller vad sägs om nästan 10 kg på 1,5 månader?! Men då mådde jag inte bra psykiskt och viktnedgången var inte riktigt planerad så det vill jag absolut inte göra om.
Men iaf så är jag sjukskriven tills på onsdag ev tills på fredag får vidare besked om det på tisdag när jag ska på återbesök. Ifall det blir så att jag blir  sjukskriven hela veckan så drar jag nog till Sthlm, vill träffa syrran så mkt som möjligt nu innan hon åker. Ang stockholmaren så tror jag inte att jag ska träffa honom.

Så vad har mer hänt?! Jo, jag fick den otroligt trevliga överraskningen i fredags när jag skulle köra mamma in till stan i min bil. Ngn dum jävel hade kastat ägg på min bil samt kört rakt in i sidan och gjort en väldigt stör buckla. IDIOTER!!!!!!!! Man kan bli förbannad för mindre! Ska till polisstationen imorgon och idag ska jag ringa förskringsbolaget. Försäkringen tar väl det mesta men jag har en självrisk på 4000 eller ngt... kan komma på över 1000 saker som jag hellre skulle vilja lägga de pengarna på.

Nu: ut en runda med hunden

Det finns verkligen inga snygga killar i Gbg. Jag är helt säker för jag har letat som en tok! Den enda utvägen som jag ser är att flytta och hoppas på bättre lycka nsta ggr. Var ute ikväll men åkte hem väldigt tidigt, hittade inte ens ngn som jag kunde tänka mig att flirta minsta lilla med. Katastrof!!! Jag måste se till att det händer ngt i mitt båååring liv och det snart annars kriverar jag!!!