En spåkvinna förändrade mitt liv

Jag var hos en kvinna som spådde i mitt liv igår. Hon berättade saker som ingen annan kunde veta än jag och alla mina funderingar och tvivel försvann. Hon sa bla att min kärleks man var otroligt kär i mig och att han ölskar mig över allt annar. Om jag någonsin funderar på att gå ifrån honom så bör jag gå ohc sova en stund eftersom jag antagligen är alldeles för överarbetad.
Det låter ju helt knäppt att bara läsa så som ni fick göra nu, men med tanke på allt annat som hon berättade så kan jag inte mer än att tro henne.
Jag älskar min man och nu vet jag också att han älskar mig. Jag känner mig lugn och trygg inombords och hoppas att detta skall stilla min oro och mina tvivel.

Kärlek till er alla

Lycklig?

Har en känsla inom mig som jag inte känt på länge, jag är glad och kommer på mig själv sitta med ett leende på läpparna. Vet inte vad som har hänt men jag känner mig strålande lycklig och nöjd med mig själv och allt runt omkring.
Tänker faktiskt inte fundera mer på varför utan jag ska bara passa på att njuta så mycket som möjligt och få energi från detta. Jag mår bra, jag är lycklig!


Alltid nya projekt

Tapetserade sovrummet igår. Blev två väggar i grå tapet med ornament i, och sen två väggar som redan var vitmålade. Blev jättefint och jag har nog äntligen fått in det där med tapetsering, det blev faktiskt nästan helt perfekt om jag får säga det själv ;). Men jag vet inte om jag blev helnöjd med valet av tapeter, känns så gammeldags och jag är lite rädd för att det ska se ut som om ett gammalt par bor där... Får försöka piffa till det med lite andra lampor och tavlor, hoppas att det hjälper annars blir det omtapetsering igen.
Ska försöka få tid att lägga upp bilder ikväll.

Trött på att vara negativ

Fan va skit jag skrivit den senaste tiden. Vi har problem men har inte alla andra det också då?!
Vi älskar varandra och försöker lära oss att leva tillsammans och på vägen kommer det vara en del "bumps in the road", so what?!

3 dagar utan bråk

Vi klarade av de tre dagar han hade semester utan att bråka. Kändes nästan som om vi var nykära igen, höll handen pussades och sa fina saker till varandra. Helt underbart puttinuttigt! Jag stormtrivdes, men tillbaka till vardagen igen blev det som vanligt. Bråk två dagar i sträck och nu har det gått en och en halv dag sedan sista bråket.
Vi sa ännu en ggr att detta är sista chansen och sen får vi ge upp, undrar vad vi säger nästa ggr...

Ibland känns det hopplöst och ibland känner jag mig som att det är självklart att det ska gå vägen denna gången, vi älskar ju varandra. Eller gör vi det?! Hur vet man att det är kärlek och hur vet man om det bara är så att vi inte vågar göra något åt vår situation i rädsla av att vi ska ångra oss?
Gör denna tid oss starkare eller för den oss bara längre isär?

...

Behöver jag kommentera att han inte kallas älskling längre...??

Ikväll igen...

Jag: - Hinner jag tvätta håret innan då?
Han: - Nej det gör du inte
Jag: - Men då hinner jag alltså inte duscha alls efter träningen?!
Han: - Nej men det ska inte jag heller göra, vi gör det sen när vi kommer hem. Annars kommer vi iväg alldeles för sent.
Jag: - Ok, alltså bara in o äta o sen sticka då?
Han: - Ja, precis
5 minuter senare stack han in till grannarna och åt middag. Jag förstår ingenting... o när han kom tillbaka så förstod han ingenting.

Glass i massa lass

Älsklingen (ja idag har han det namnet) ringde precis o frågade om vi inte skall köra en sväng till Åhus efter jobbet, ta en glass och titta lite på den pågående beachhandbolls festivalen. Jag va inte sen med att tacka ja! I loooove glass!


Ta mig till havet

Igår kväll åkte vi ut en runda i skärgården tillsammans med min kusin och hans familj. Det var helt underbart väder och jag njöt av varje sekund. Vi åkte ut till en liten ö där vi grillade och myste. Kusinen och barnen badade medans vi kastade macka och mixtrade med kameran.
När det började skymma så åkte vi tillbaka och under hela båtfärden försökte jag att bara andas in den härliga havsdoften och njuta så mycket jag kunde. Jag älskar verkligen havet och jag har alltid haft en dröm att bo vid havet, med lite tur så kanske denna dröm uppfylls (håll tummarna för mig).
Jag har bestämt mig att försöka uppskatta min omgivning mer för att få ut mer av min vardag. Vem vet kanske är detta nyckeln till att inte vara så ledsen och deprimerad längre. Jag ska iaf ge det ett försök.

I går kväll

- Det är så underbart när det är bra! Båda höll med och kramade om varandra lite extra. Mysigt och varmt, pirret i magen fanns där. Hur kan det plötsligt kännas så bra när det har varit ett helvete en hel vecka. Kan någon förklara det för mig?


Ensam...

Här är det tyst som i graven, det är bara jag som jobbar på min avdelning. Ibland hör jag röster eller fotsteg längre bort i korridoren en skrivare som går igång, det är ett tecken på att det faktiskt är andra som jobbar på företaget. 
Regnet faller utanför, så egentligen spelar det ingen roll att min semester inte har börjat än. Om jag bara inte hade varit så ensam...

Kan man älska en person utan att visa det?

Ledsen förtvivlad och helt slut. Dagens övning är över eller också är det bara halvlek, jag vet inte riktigt... Hur kan man säga att man älskar en person och sen inte alls visa det? I mina ögon lyser det när jag träffar den person jag älskar, jag vill röra vid honom ha honom nära och hela tiden känna hans närvaro fysiskt eller psykiskt.
Känslan av att vara med ngn som säger att han älskar en men som inte visar det med sitt beteende eller ord är svår att uthärda. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, stanna eller gå??  Är det värt det??

Är detta början på resten av mitt liv eller slutet på mitt gamla?

Jag har inte använt denna blogg nu på ett tag. Vad kan jag säga.. livet förändras och vägen är inte alltid lika självklart rak som man kanske trodde från början. Att jag skulle hamna där jag är idag kan man inte tro när man läser mina tidgare inlägg.
När jag läste mina tidgare inlägg så kom jag på mig själv hur glad jag blev, vilket liv jag levde och vad kul jag hade. Det var jag som helt styrde o ställde för vad jag skulle göra och hur min framtid skulle se ut. Nu är vi två, och jag känner mig inte som den glada och spontana tjej jag en ggr var. Vad hände och var tog jag en högersväng där jag kanske egentligen skulle fortsatt rakt fram? 
Har jag gjort rätt val eller är jag helt ute och cyklar? Jag vet uppriktigt sagt inte! Vem är jag och vad är mina tankar, vad vill jag och håller jag fast vid saker för att jag inte tycker om att stänga ut saker från mitt liv? Är jag rädd för ngt eller funderar jag för mycket?
Förvirrad, ledsen och lite smått frustrerad är jag iaf...

Efter ett långt uppehåll så var man här igen =)

Var ett tag sedan jag skrev sist och mycket har hänt vet knappt var jag ska börja men vägrar lite att köra en snabb resume av mitt liv de sista månaderna. Men en sak som bör nämnas är att semestern börjar på fredag kväll och det bär av till Båstad i v 28 och inte ett enda f'cking kilo har jag gått ner...
Ska iaf försöka att blogga lite mer under semestern, förhoppningsvis är mitt liv mer händelserikt under dessa veckor.

Tips på tatueringar?

Jag funderar fortfarande på vad jag ska göra för tatuering. Vet att det är hopplöst ute med tatuering men jag är så otroligt sugen på det så jag bara måste göra en. Jag vet att jag vill ha en skrift längs nedre delen av ryggraden men det måste betyda ngt speciellt för mig. Ska helst vara en  hemlig skrift som inte många kunde tyda, men ska liksom göra mig på bättre humör när jag själv läser den. Något som säger åt mig att jag duger som jag är och ger mig styrka när jag känner mig nere, måste bara komma på den rätta formuleringen först. Hoppas jag kommer på det snart för jag vill ha tatueringen tills i sommar så jag kan flasha med den på stranden...

Natti natti