En spåkvinna förändrade mitt liv

Jag var hos en kvinna som spådde i mitt liv igår. Hon berättade saker som ingen annan kunde veta än jag och alla mina funderingar och tvivel försvann. Hon sa bla att min kärleks man var otroligt kär i mig och att han ölskar mig över allt annar. Om jag någonsin funderar på att gå ifrån honom så bör jag gå ohc sova en stund eftersom jag antagligen är alldeles för överarbetad.
Det låter ju helt knäppt att bara läsa så som ni fick göra nu, men med tanke på allt annat som hon berättade så kan jag inte mer än att tro henne.
Jag älskar min man och nu vet jag också att han älskar mig. Jag känner mig lugn och trygg inombords och hoppas att detta skall stilla min oro och mina tvivel.

Kärlek till er alla

Lycklig?

Har en känsla inom mig som jag inte känt på länge, jag är glad och kommer på mig själv sitta med ett leende på läpparna. Vet inte vad som har hänt men jag känner mig strålande lycklig och nöjd med mig själv och allt runt omkring.
Tänker faktiskt inte fundera mer på varför utan jag ska bara passa på att njuta så mycket som möjligt och få energi från detta. Jag mår bra, jag är lycklig!


Alltid nya projekt

Tapetserade sovrummet igår. Blev två väggar i grå tapet med ornament i, och sen två väggar som redan var vitmålade. Blev jättefint och jag har nog äntligen fått in det där med tapetsering, det blev faktiskt nästan helt perfekt om jag får säga det själv ;). Men jag vet inte om jag blev helnöjd med valet av tapeter, känns så gammeldags och jag är lite rädd för att det ska se ut som om ett gammalt par bor där... Får försöka piffa till det med lite andra lampor och tavlor, hoppas att det hjälper annars blir det omtapetsering igen.
Ska försöka få tid att lägga upp bilder ikväll.

Trött på att vara negativ

Fan va skit jag skrivit den senaste tiden. Vi har problem men har inte alla andra det också då?!
Vi älskar varandra och försöker lära oss att leva tillsammans och på vägen kommer det vara en del "bumps in the road", so what?!

3 dagar utan bråk

Vi klarade av de tre dagar han hade semester utan att bråka. Kändes nästan som om vi var nykära igen, höll handen pussades och sa fina saker till varandra. Helt underbart puttinuttigt! Jag stormtrivdes, men tillbaka till vardagen igen blev det som vanligt. Bråk två dagar i sträck och nu har det gått en och en halv dag sedan sista bråket.
Vi sa ännu en ggr att detta är sista chansen och sen får vi ge upp, undrar vad vi säger nästa ggr...

Ibland känns det hopplöst och ibland känner jag mig som att det är självklart att det ska gå vägen denna gången, vi älskar ju varandra. Eller gör vi det?! Hur vet man att det är kärlek och hur vet man om det bara är så att vi inte vågar göra något åt vår situation i rädsla av att vi ska ångra oss?
Gör denna tid oss starkare eller för den oss bara längre isär?