Är det verkligen ett missbruk?
Jag har min lön i mina händer, jag särar på fingarna och pengarna rinner rakt ner mot marken. Jag lyckas fånga upp en del av dem i shopping kassarna och någon timme senare hänger de i garderoben. De jag inte lyckats få med mig så långt ligger kvar i baren där i pölarna av ngt söt/syrlig drink med bacardi razz som huvudingrediens. Jag är inte bara shopping beroende utan jag är även nöjesberoende. Visst är det så... jag kan inte säga nej när det händer ngt kul, är alltid den som är med på allt och känner ångest om jag blir dubbelbokad och måste tacka nej till ngt. Självklart måste jag ha den senaste outfitten och utmärka mig lite från mängden, jag njuter av att se avundsjuka blickar när jag går på stan i mina nyinköpta märkesläder och älskar alla kommentarer om hur jag alltid har hakat på den senaste trenden. Ytligt...? javisst men det är mitt liv och det är detta som jag gillar, det är detta som får mig att må bra. Eller är det så egentligen...?!
Storasyster tog tag i det. Hon visste vilka strängar hon skulle spela på och jag hade hört melodin förut men hade glömt att lyssna på texten. Hon tog upp det som hon visste skulle kännas mest av allt, det som fick mina tårar att börja rinna och inse att jag inte är själv och att jag inte kan vara så självisk. Jag har abstinens men det ska gå...